Valstatistikens långa linjer

Äntligen är det valår. Den 13 september är det åter dags för den svenska demokratins högtidsdag, valdagen. Då är det inte bara ett val som äger rum, utan hela 311: ett riksdagsval, 20 regionfullmäktigeval och 290 kommunfullmäktigeval.

Att ha val till nationell, regional och lokal nivå samma dag är internationellt sett mycket ovanligt. Denna speciella svenska ordning är ett resultat av de partipolitiska överläggningar som föregick övergången till enkammarriksdag 1971 (Erlingsson et al. 2022, s. 45f).

Bakgrunden var att framför allt Socialdemokraterna ville behålla det så kallade ”kommunala sambandet” mellan riks- och kommunpolitiken. Under den tidigare tvåkammarriksdagens tid utsågs nämligen den första kammarens ledamöter indirekt av landstingen och vissa större städer, vilket medförde att kommunalvalen hade en viss påverkan på rikspolitiken. Argumentet var att en gemensam valdag skulle bidra till att kopplingen mellan nationell och lokal politik bibehölls.

En följd av den gemensamma valdagen är att den kommunala politiken i viss mån hamnar i skuggan av den rikspolitiska debatten. Å andra sidan bidrar den till att hålla uppe valdeltagandet i lokala och regionala val. För oss som intresserar oss för val innebär det dessutom att vi får många rösträkningar att följa under valnatten.

Varje valtillfälle är i sig intressant att studera, men för många analyser är det de långsiktiga trenderna som ger djupare inblick i hur den svenska politiska opinionen formats och utvecklats. Vi kan därför vara tacksamma över att Sverige har en lång tradition av officiell valstatistik, med Statistiska centralbyrån (SCB) som ansvarig producent.

Serien sträcker sig ända tillbaka till 1872 års andrakammarval. Den historiskt bevandrade kanske frågar sig varför valstatistiken inleddes just då och inte 1866, då det första valet till den nya tvåkammarriksdagen ägde rum. Avsikten var mycket riktigt att SCB skulle ta fram officiell valstatistik redan 1866, men försöket var inte lyckosamt. Som myndigheten själv uttryckte det: ”Omständigheter af olika slag vållade, att de insända uppgifterna varken blefvo så fullständiga eller så tillförlitliga som önskligt varit” (SCB 1873, s. 2).

Det nesliga bakslaget medförde att inget nytt försök gjordes i valet 1869, men till 1872 års val var efterfrågan så pass stor att SCB åter tog sig an uppgiften och den gången gick det betydligt bättre. Därmed inleddes en tradition av utförlig officiell valstatistik som lever än i dag.

Över tid har valstatistiken utvidgats och utvecklats. I SCB:s redogörelse över valresultaten i 1911 års riksdagsval ingick för första gången mer ingående studier av valdeltagandet i olika grupper av röstberättigade. Dessa studier var inledningsvis totalundersökningar, men efter att först ha testats i 1942 års kommunalval användes urvalsundersökningar fullt ut från och med 1944 års riksdagsval.

Att manuellt registrera information om valdeltagande från röstlängder är ett krävande arbete, så övergången till att nyttja urvalsmetodik innebar stora besparingar. Med tiden har dock nya tekniker för digitalisering utvecklats, vilket har bidragit till att SCB från och med 2018 års val åter studerar valdeltagandet i hela den röstberättigade befolkningen.

Även om hanteringen numera är enklare än när allt registrerades manuellt är det ändå ett omfattande arbete, eftersom röstlängder från landets över 6 000 valdistrikt ska samlas in och skannas. Möjligen kan det arbetet bli lättare framöver. I årets val kommer försök med digitala röstlängder att genomföras i ett mindre antal vallokaler.

Om försöken faller väl ut och digitala röstlängder på sikt kan användas i alla vallokaler skulle det medföra flera fördelar. Inte minst skulle det öppna nya analysmöjligheter, eftersom det då blir möjligt att studera vid vilken tidpunkt rösthandlingen sker.

Valstatistiken omfattar inte bara valresultat och valdeltagande, utan även statistik över de politiskt valda. Det innefattar information om vilka som kandiderar i val och vilka som sedermera blir invalda i riksdag, regionoch kommunfullmäktige. Dessutom har SCB sedan 2003 tagit fram statistik över vilka som är förtroendevalda i kommuner och regioner. Statistiken över de politiskt valda utgör bland annat värdefullt underlag till analyser av hur väl representerade olika befolkningsgrupper är i olika politiska organ på olika nivåer.

Som en del av framställningen av valstatistiken skapas register över valdeltagande och politiker, vilka i sig är mycket värdefulla. De är fantastiska datamaterial för analyser, inte minst när de kombineras med andra register som finns tillgängliga. Tillgången till sådana material är ett skäl till att data om svensk lokal demokrati på senare år har legat till grund för artiklar i de mest prestigefyllda internationella statsvetenskapliga tidskrifterna (se t.ex. Dancygier et al. 2025; Oskarsson et al. 2021; Folke et al. 2016).

Den högkvalitativa valstatistiken och andra registerdata ger en konkurrensfördel för forskare som intresserar sig för svenska förhållanden. Det är dock av vikt att dessa datamaterial är väl strukturerade, dokumenterade och arkiverade. Dokumentation är sällan den mest lustfyllda delen av statistikproduktionen (jag vet, jag har själv ägnat mig åt det), men värdet är stort, särskilt när äldre material ska användas och de som tog fram statistiken inte längre är i tjänst.

Arkiveringen har dessutom fått förnyad betydelse i takt med att det blivit enklare att digitalisera historiskt material. Forskare har exempelvis nyligen sammanställt och tillgängliggjort en databas med information om kön och parti för alla valda till kommunfullmäktige 1919–2018 (Bawati et al. 2025). Det hade inte varit möjligt om inte SCB hade arkiverat underlag från framställningen av den officiella valstatistiken hos Riksarkivet.

Så långt om valstatistikens historia och värdet av långa tidsserier – vad finns då att säga om de val som stundar i höst? Mandatfördelningen i riksdagen och vem som får bilda regering är nog de resultat som flest är spända inför. Det finns dock mycket annat att hålla ögonen på. Utifrån mina forskningsintressen är det två saker som jag först och främst kommer att titta närmare på när rösterna räknats klart. För det första är jag nyfiken på hur högt valdeltagandet blir. I förra valet sjönk andelen röstande i riksdagsvalet med 3 procentenheter till 82,2 procent. Visserligen är det svenska valdeltagandet fortsatt mycket högt internationellt sett, men nedgången 2022 kom efter att valdeltagandet hade stigit i fyra val i rad. Höstens val kommer att visa om det var en tillfällig nedgång eller möjligen början på en längre nedåtgående trend.

För det andra vill jag se om det finns en tydligare skillnad i partival mellan stad och land än i tidigare val. Under flera år har jag tillsammans med kollegor arbetat i ett forskningsprojekt, finansierat av LF Forskningsstiftelse, där vi undersökt om de ökande politiska spänningar mellan stad och land som kunnat konstateras i många andra länder också går att se i Sverige. Fenomenet fick särskilt stor uppmärksamhet 2016, i efterdyningarna av presidentvalet i USA och folkomröstningen om Brexit i Storbritannien, men har även observerats på andra håll.

Det är dock inte självklart hur man ska studera den frågan. I äldre svensk statistik redovisades uppgifter länge efter indelningen i stad och land, som framför allt byggde på dåtidens kommuntyper: landskommuner, städer och köpingar. I dag har vi inte längre olika sorters kommuner, och i den officiella statistiken används inte längre indelningen stad och land. Inte heller finns det någon allmänt vedertagen definition av begreppen. Ofta räknas de områden som SCB klassificerar som tätorter som stad, medan övriga områden betraktas som landsbygd. Tätortsdefinitionen, som fastställdes av de statistikansvariga myndigheterna i de nordiska länderna 1960, innebär att ett område med sammanhängande bebyggelse och minst 200 invånare räknas som tätort.

Om sådana områden betraktas som stad innebär det bland annat att Rusksele tätort, med sina 221 invånare i Lycksele kommuns utkant, klassificeras som stad. Samtidigt betraktas delar av Ekerö kommun som landsbygd, trots att de ligger endast en kort bilresa från centrala Stockholm. Det är nog inte alla som tycker att en sådan klassificering fångar begreppens innebörd.

I projektet har vi i stället utgått från andra definitioner av stad och land, bland annat en egen klassificering och den kommungruppsindelning som Tillväxtverket ansvarar för. När vi använder den senare för att studera långsiktiga trender finner vi på det hela taget inte samma polarisering i partival mellan stad och land som har observerats i en rad andra länder. Tvärtom visar ett sammantaget mått en minskad skillnad över tid. Samtidigt kan vi konstatera att de partier som utgör det nuvarande regeringsunderlaget har gått från att ha starkare stöd i städer till att numera ha starkare stöd på landsbygd. Det omvända gäller för partierna i oppositionen. Dessa skillnader ökade dessutom i det senaste valet 2022.

Efter valdagen den 13 september kommer vi att veta om den trenden håller i sig och om Sverige rör oss mot den polarisering mellan stad och land som vi har sett på andra håll i världen.