Är det verkligen så självklart?

Anna Torrång skrev i sin krönika i Qvintensen 2014/3 att ”det som känns så självklart för mig behöver inte vara självklart för andra.” Det är ju alldeles – självklart. Men varför är det så svårt att förstå?

När mina barn var små och uppgivna inför något som verkade alldeles för svårt påminde jag dem om hur lärande känns. ”När du lärde dig att simma tyckte du att det var jättesvårt. Nu är du som en fisk i vattnet.” Man glömmer hur svårt det var i början.

Vi människor har olika erfarenheter. Många kan inte räkna procent. Om något har varit 80 och nu är 160, hur många procents ökning är det? Om du höjer på ögonbrynet åt det, tänk då på något du är dålig på.

Min mattelärare i högstadiet, Dorith Nilsson, sa att man ska ta ”förändring delat med ursprunget”. Och gånger 100 så att det blir procent. Hon upprepade det så ofta att det nu känns – självklart.

UK Statistics Authority skriver att det är “important that statistical literacy is not viewed as a deficit that needs to be fixed”. Producenter av statistik ska fokusera på vad de gör för att underlätta för läsare med vitt skilda bakgrunder och kunskaper, säger de. Underförstått: gnäll inte över att folk är okunniga, gör något själv i stället.

Underförstått: gnäll inte över att folk är okunniga, gör något själv i stället.

Jag gnällde inför ett gäng vetenskapsjournalister. Enligt sajten FiveThirtyEight hade Trump 35% sannolikhet att vinna över Clinton i valet 2016. Vi vet nu att han gjorde det, fast då kom det som en stor överraskning. Jag sa i intervjuer att han hade jättestor chans. Det gick inte hem. ”Men 35% är ju mindre än 50%” var det en som sa. Jag klagade inför vetenskapsjournalisterna. Varför begriper de inte vad jag säger? En av dem sa att jag ska säga ”en gång av tre”. Inte 35%.

Vad betyder detta 35% egentligen? En gång av tre vinner Trump, två gånger av tre vinner Clinton.

Råd 1: Tänk efter vad det du vill kommunicera egentligen betyder, och säg det. Säg inget annat. Vetenskapsjournalisterna förstod att ”35%” kan vara svårt att nå fram med. Men statistiker kan se ett problem med ”en gång av tre”. Vilka tre gånger? Valet 2016 hände bara en gång.

Råd 2: Tänk efter vilka du kommunicerar till, och anpassa din kommunikation till målgruppen. När jag var redaktör för Qvintensen slog det mig ofta att statistiker gärna vill ha med detaljer. Även om de inte behövdes. En sorts bokföringsattityd. I stället för att bara skriva ”mötet ägde rum i oktober”, eller ”i höstas”, skulle datumen vara med.

Råd 3: Förenkla budskapet. Är detaljerna nödvändiga för din kommunikation? Journalisten Louise Kristoffersson ringde mig för ett antal år sedan om att föreningen Arkitekturupproret hade utsett Nya Hotell Continental till Sveriges näst fulaste nya byggnad. Är det representativt för vad folk tycker? Jag har problem med det oklara begreppet representativ. Jag försökte väl säga att om man frågar folk som har en viss inställning kan man inte generalisera till andra som har en annan inställning. Hon lyssnade på mitt krångliga svar, och gjorde en analogi i sin artikel. Det är som att fråga personer i Friskis & Svettis om vad de tycker om motion.

Råd 4: Tänk ut en analogi eller en liknelse. Kan dock falla platt om mottagaren inte tycker att liknelsen är lik. Det här är svårt att förklara: ”sannolikheten för en händelse A givet B är inte samma sak som sannolikheten för en händelse B givet A”. Ännu värre blir det om man väljer ordet betinga i stället för ”givet”. Men så här kan man göra. Johan Bring och Lars Rönnegård diskuterar problemet att bedöma sannolikheten för att en person är under eller över 18 år om en bild med magnetkamera har visat att hon har ett moget knä. Frågan är juridiskt viktig för personer som saknar papper som svenska myndigheter godkänner, och gränsen är skarp: under eller över 18 år. ”Tänk er att alla deltagare [i de studier det gäller] står i samma rum. Vi ber alla barn kliva fram och räknar sedan alla med moget knä. Andelen i denna grupp med moget knä är P(Moget knä|Barn). Det är samma sak som sannolikheten att missta ett barn för en vuxen. Nu ber vi barnen återgå till de vuxna. Sen ber vi alla med moget knä kliva fram. Andelen barn i denna grupp är P(Barn|Moget knä).”

Råd 5: Måla upp en bild. Om jag inte missminner mig hade Lars Rönnegård pratat med sin fru om hur man skulle förklara ”sannolikheten för en händelse A givet B”.

Råd 6: Prata med någon som inte har fastnat i ”men det är ju självklart”.