ordföranden har ordet

Statistisk noggrannhet kan vara vår bästa formav medmänsklighet

Samma dag som jag tillträdde som ordförande för FMS fick jag nyheten att en släkting just avgått som ordförande för en annan medicinrelaterad förening – en som hen själv grundade för flera decennier sedan.

Den rörelse som denna förening var en del av var … av det mer kontroversiella slaget. Saker som ”tråkig statistik”, evidensbaserade metoder, noggrant genomförda studier eller minutiöst nedgrottande i små detaljer – det var inte riktigt deras kopp te.

Falangen stod alltid på ”patientens sida” – hur lite vetenskapligt stöd metoden än hade. Via telefonkonsultationer kunde läkemedel förskrivas via så kallad medicinsk radiestesi då en pendels rörelse i luften pekade ut exempelvis hästmedicin eller något homeopatiskt gift utspätt till en molekyl per kubikkilometer. Patienter skulle klä in sina sängar i baldakiner för tiotusentals kronor utan läkemedelsförmån och kommuner runt om i landet tvingades el-sanera bostäder och skolor för miljontals skattekronor.

Mig veterligen har ingen seriös randomiserad studie närmare undersökt huruvida en pendel ger bättre diagnostik än låt säga ”mer beprövade metoder”. Så beskrevs det åtminstone i BMJ redan 19601 och likväl i vetenskapshistoriska termer 20232. Veterinärmedicinska läkemedel kan förvisso ge gynnsamma effekter även för människor. Men detta vet vi först efter noggrant planerade, genomförda, kontrollerade och dokumenterade studier. Även homeopatiska läkemedel kan ibland ge effekt, dock inte mer än placebo.3 Den medicinska statistikern, med all sin noggrannhet och sitt tålamod, är en förutsättning för att vården ska kunna stå på patientens sida – på riktigt.

Samtidigt känner jag medlidande med min släkting. Hen ville trots allt sina patienters bästa. Hen drevs av empati, övertygelse och ett starkt patos. Och ibland är vi nog alla villiga att greppa efter det sista halmstrå som erbjuds.

I det långa loppet hoppas jag att det är vi – de enträgna, ibland tråkiga, omständliga och (enligt vissa) överdrivet petiga – som med vår statistiska noggrannhet till slut vinner mest gehör. Vi må ha svårare att erbjuda den enskilde patienten tröst och empati i stunden; vi möter inte människor på samma sätt, i deras direkta lidande. Men i det långa loppet är det vi som säkerställer att den behandling som utvecklas, godkänns, subventioneras och fortsatt förskrivs är den bäst lämpade – och säkraste – för flertalet medmänniskor i vårt avlånga land och även utanför Sverige. Likaledes leder vårt enträgna tjat i föreläsningssalar, konsultationer och möten runt om i landet (förhoppningsvis) till att så få som möjligt i framtidens vårdprofession glömmer att statistisk noggrannhet faktiskt också kan vara vår bästa form av medmänsklighet.

När detta skrivs befinner vi oss emellertid åter i en svacka. På andra sidan Atlanten har den store ledaren nyligen presenterat medicinska samband som … ja, host. Suck! Men även om det sällan är statistiker som frontar tv-sändningar och löpsedlar i dessa sammanhang är jag övertygad om att det är just vår tålmodiga och metodiska insats som i slutändan segrar. Och för de av oss som ändå enträget för kampen, liksom Victor H. Ahlqvist, talare vid föreningens höstmöte i november, är vi alla ett varmt tack skyldiga!