Framtidstro och livskvalitet – Region Skånes miljöprogram och miljömål

I Miljöprogram för Region Skåne 2030 presenteras regionens vision – Framtidstro och livskvalitet – och miljömål. Miljömålen är de långsiktiga, strategiska mål som Region Skåne ska uppnå till 2030. Målen är indelade i tre fokusområden:

• Resurseffektiv och cirkulär ekonomi. Återvinning, återbruk, minskad användning av förbrukningsmaterial, minskad avfallsmängd, energieffektivisering.

• Låg klimatpåverkan. Minska utsläpp och ställa krav på fossilbränslefria transporter vid upphandling av transporttjänster. Region Skåne vill bidra till att Sverige når nettonollutsläpp 2045 och samtidigt fokusera på att minska konsumtionsutsläppen.

• Frisk och hälsosam miljö. Minskning av särskilt farliga ämnen i varor, produkter och livsmedel, vilket bland annat gäller ämnen som är cancerframkallande, kan skada fortplantningsförmågan, kan orsaka cellförändringar eller är hormonstörande. Arbeta för att minska användningen av särskilt farliga ämnen i leveranskedjan. Ökad användning av ekologiska och närproducerade livsmedel.

Varje år tar Region Skåne fram en miljöredovisning, där statusen för miljömålen presenteras.

Gloria Raushill är miljöcontroller på enheten Hållbarhet och miljö i Region Skåne. Hon arbetar övergripande med uppföljning och analys. Gloria har en bakgrund som elkraftsingenjör på Eon och har även en masterexamen i miljöstrategisk styrning. Charlotte Ovesson har träffat henne för en intervju om Region Skånes miljöarbete och miljöredovisning.

Hur arbetar ni med miljömålen? – Varje år gör vi en statusbedömning för varje strategiskt mål. Statusbedömningen handlar inte bara om huruvida vi når målet utan hur det ser ut i förhållande till tidigare år, för att se trenden. Vi tittar också på var vi skulle behöva befinna oss för att nå målet till 2030. Även om det går åt rätt håll kan vi se att vi behöver skynda på utvecklingen.

– Utifrån de strategiska målen tar vi fram operativa mål och handlingsplaner från år till år. De operativa målen tar vi fram genom att jämföra med föregående år, och vi använder dem för att ”sätta fart” på områden där vi märker att det strategiska målet går för långsamt.

– Vi gör både kvantitativa och kvalitativa uppföljningar. Vilken typ av uppföljning vi gör beror på hur målet är formulerat och på tillgången till data. Vi strävar efter att redovisa kvantitativt, med statistik, men vi har inte det för alla områden. Vi vill heller inte begränsa oss till enbart sådant där vi har kvantitativ data.

Ni tar fram en miljöredovisning varje år, där ni presenterar statusen för miljömålen. Hur går den processen till?

– Varje år görs en delårsuppföljning och en helårsuppföljning. Jag samlar in data, beräknar ett resultat och jämför mot baslinjen, som är den nivå som Region Skåne hade för ett mål vid ett specifikt år. Vilken statusbedömning som ska göras (positiv, neutral eller negativ) är det strategerna som bestämmer. Region Skånes hållbarhetschef går igenom det som strategerna kommit fram till, ställer frågor och inkommer med synpunkter. När vi är klara med beräkningarna, analysen av resultat och statusbedömningarna presenterar vi dem för hållbarhetsberedningen, som är ett politiskt organ som ansvarar för uppfyllandet av miljöprogrammet. De väljer om de ska godkänna eller återremittera. Om de godkänner går miljöredovisningen vidare och fastställs i regionfullmäktige.

Hur har ni kommit fram till vad som är rimliga mål?

– När miljöprogrammet antogs fanns det en stark politisk vilja att sätta ambitiösa mål, där vi tittar på Region Skånes egen miljöpåverkan och även den som sker i våra leverantörskedjor. Om vi kan nå upp till målen innebär det en stor förbättring.

– Vilka målnivåer som ska gälla är en kontinuerlig process inom regionen. Det finns inskrivet i miljöprogrammet att det finns en möjlighet att justera målnivåerna efter behov, så att de fortsätter vara relevanta och rimliga. Ett exempel är att vi fick gå till hållbarhetsberedningen och säga att vi inte kommer att uppnå ett visst mål till 2030, vi är för långt ifrån. Vi fick göra en omfattande analys och visa varför vi behöver justera målnivån. De godkände det. Även efter justeringen är det ett ambitiöst mål, men tidigare var känslan att det är omöjligt.

Hur har ni tagit fram de nyckeltal som ni använder för att mäta era resultat?

– En av mina första arbetsuppgifter var att ta fram en mätplan för miljöprogrammet. Den beskriver för varje mål vilka nyckeltal vi följer upp, vem som ansvarar för att lämna uppgifterna, var vi hittar informationen, och mätmetoden. Mätplanen hör ihop med en färdplan för miljömålen som presenterar aktiviteter som behöver genomföras för att uppnå målen. Färdplanen kan ses som en väldigt övergripande handlingsplan för målarbetet.

– I vissa fall var indikatorerna ganska givna eftersom det står i miljöprogrammet vad man vill titta på. För fossilbränslefria transporter, till exempel, då tittar vi på drivmedel. I andra fall, till exempel för att hitta en indikator för vårdproduktion, har vi fått testa olika mått. Vi testade antal vårddagar, men det innefattar inte öppenvården. Vi bytte då till något som heter mixpoäng, ett ekonomiskt nyckeltal som omfattar både öppenvård och slutenvård. Att vi använder detta mått gör det också enklare för oss att kommunicera med ekonomiavdelningen.

– Jag får ofta frågan hur jag vet att ett visst mått är det bästa måttet. Det vet jag egentligen inte, utan vi får testa och därefter utvärdera resultatet. Vi vill inte byta varje år. Samtidigt behöver vi tillåta oss testa och utvärdera för att hitta det som fungerar.

– Det är till exempel svårt att följa upp användningen av vissa farliga ämnen i leverantörskedjor. Det gäller bland annat tillsatser vid tillverkning av textilier, där slutprodukten kanske inte innehåller särskilt farliga ämnen, men de används för att producera textilierna. Hur ska man kunna få fram det? Många av våra leverantörer tillverkar inte heller varorna, de bara säljer dem. Min kollega som jobbar med fokusområdet frisk och hälsosam miljö kartlägger hur leveranskedjorna ser ut och kommer att utveckla en uppföljning inom området. Nu följer vi upp detta kvalitativt, men vi vill ha en kvantitativ uppföljning.

– Om vi ska samla in uppgifter om till exempel vikt på varor som används innebär det mycket manuellt arbete. Det är en stor utmaning. Vi har som mål att halvera matsvinn från patientmåltider, och det följer vi upp, men Region Skåne levererar väldigt många patientmåltider. Vi hade gärna velat ha en mer kontinuerlig uppföljning, men på grund av omfattningen har vi inte kunnat få till det. Vi mäter matsvinn en gång om året, under en veckas tid. Det innebär att den enskilda vårdpersonalen behöver fylla i ett kalkylark med information om vad måltiden bestod av, hur många som åt, hur mycket som slängdes. Det blir många kalkylark som ska fyllas i, samlas och läggas in i systemet.

Den statistik ni har, motsvarar den vad som finns hos andra regioner? Går det att göra regionala jämförelser?

– Många av våra mål är väldigt specifika. Vi har valt att inrikta oss på frågor på ett lite annat sätt än vad andra regioner har gjort. Men det finns också sådant som vi kan jämföra med andra regioner, framför allt inom området låg klimatpåverkan. Vi tar fram ett årligt klimatbokslut enligt Greenhouse Gas Protocol, riktlinjer för hur man tar fram och mäter klimatpåverkan från organisationer. Vi använder också ett gemensamt klimatberäkningsverktyg som har tagits fram på uppdrag av Regionernas miljö- och hållbarhetschefer. Detta gör att det blir lättare att jämföra våra siffror med andra regioner.

– Regionernas miljö- och hållbarhetschefer ansvarar för att ta fram en rapport som heter Miljöarbetet i regionerna – Nyckeltalsrapport (tidigare Öppna jämförelser). Den har sex indikatorer som följs upp för alla regioner: antibiotikaförskrivning, ekologiska livsmedel, förnybara drivmedel i kollektivtrafiken, energianvändning per lokalyta, medicinska gasers klimatpåverkan, och avfallshantering. Förutom dessa sex indikatorer görs även en uppföljning av regionernas klimatberäkningar, men där görs ingen rankning eftersom det anses för svårt att jämföra resultaten.

– Vi lämnar in data till en arbetsgrupp med medlemmar från de olika regionerna, vilken samordnas av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. Annan information samlas också direkt in i en databas som heter Kolada. SKR sammanställer och gör en rankning av alla regioner. Vi behöver ha i åtanke att även om regionerna har många likheter har de också stora skillnader och olika förutsättningar, därför är det svårt med jämförelser. Nyckeltalsrapporten ger ändå ett mått på prestanda, och den är ett sätt att kommunicera till politikerna om hur de gör i andra regioner och vilka resultat de uppnår.

CHARLOTTE OVESSON